Författarkväll
Tomas Bannerhed
Tomas Bannerhed växte upp i södra Småland och bor sedan länge i Stockholm. Han debuterade med romanen Korparna (2011) som tilldelades Augustpriset, Borås Tidnings debutantpris och Linnépriset samt nominerades till The Independent Foreign Fiction Prize i Storbritannien. Romanen har också filmatiserats. Han har sedan dess gett ut Lugnet (2018), som nominerades till Sveriges Radios romanpris, och tre böcker med naturprosa, däribland En vacker dag (2021) som skildrar en lång dag i maj på Lovö i Mälaren. Författaren har även gjort sex säsonger av den uppmärksammade radioserien Bannerheds bevingade vänner i P1.
I sin tredje roman Den oduglige (2026) återvänder Tomas Bannerhed till barndomens Småland och tecknar ett gripande porträtt av ensamhet och samhörighet, av längtan efter kärlek, ömhet och att bli sedd för den man är.
Sågverksarbetaren Einar i Ängen, eller Tos-Einar som han kallas i byn, är en bortkommen enstöring som aldrig flyttat hemifrån. Han är lätt att göra sig lustig över. Han har svårt med ögonkontakt, vill inte vara till besvär och går helst för sig själv. Men så plötsligt en dag ändras allt och Einar fattar ett avgörande beslut. Folk i bygden blir snart alltmer engagerade i att försöka förstå vad som har hänt. Han som gjort så föga intryck blir snart den som alla pratar om.
Hanna Rajs
Hanna Rajs, född 1991, debuterade 2018 med Armarna som hyllades av kritikerna och nominerades till Borås Tidnings Debutantpris. Diktsamlingen Under månen gavs ut 2020, och 2022 utkom hennes första roman, Där var du, större än bokstäverna som bildar ditt namn – Cristinaboken. Våren 2024 återvände hon till dikten med samlingen Samma, mamma, vilken nominerades till Augustpriset i kategorin Årets skönlitterära bok samt tilldelades SvD:s litteraturpris. Samma år belönades Rajs med stipendium ur Lena Vendelfelts minnesfond.
Hösten 2026 ger Hanna Rajs ut diktsamlingen Klamra, som handlar om sorgen efter någon som inte finns kvar och gör det och hur det hemsöker hela livet. Texten klamrar sig krampaktigt mot tomrummet – som besatt försöker den nå fram till något eller någon att hålla fast vid. Kabbalans Devekut fungerar som textens mittpunkt, det oavbrutna ihågkommandet och ömsesidiga kärleken till den som klamrar tillbaka. En förtvivlad önskan om att hemsökas, kanske uppfylls den? Detta är en diktsamling att gråta, dö och leva för.
Bild: Tomas Bannerhed Fotograf Albin Händig
Bild: Hanna Rajs Fotograf: Märta Thisner